Smärtan avtar. Jag har ingen konstant smärta längre. Eller jo, lite. Men det är mer som ett ömmande blåmärke.

Men jag känner heller ingen glädje. 

Jag vet vad som håller på att hända. Jag stänger av.
Min hjärna orkar tillslut inte med smärtan och jag stänger av. 

Det är inte bra. 

Sedan trubbar medicinerna av en. Kommer jag bli ett känslokallt monster? 

#bipolär

Oj, den här veckan har inte varit bra. Jag råkade nästan elda upp lägenheten, jag har inte hunnit träna, högskoleprovet är på lördag och har inte pluggat inför det, har inte pluggat någon matte (däremot massa engelska), lägenheten är stökig igen och jag fick sparken.

Fuck! Jag fick sparken. Jag behöver de där extra tusenlapparna varje månad. Mediciner, läkarbesök. Allt sådant kostar pengar. Jag letar redan pantburkar, men nu får det nog bli min heltidssyssla. Jag behöver verkligen vartenda öre. Och vet ni vad? Snart är det jul. Hur fasiken ska jag få råd med både mat och julklappar. Att få ihop pengar till en USA resa kan jag egentligen bara glömma. Nä, nu vill jag bara krypa ihop unnder en sten och inte komma fram förrän allt är över.

Och ja, ni läste rätt. Jag letar pantburkar. Får ihop en sådär 10-15kr om dagen av de burkar och flaskor jag får ihop på jobbet. Det är ganska mycket pengar ändå. Minst 50kr i veckan. Nu blir det att gå omkring i samhället där jag bor. Folk kanske tycker att det är äckligt, men när man inte har några pengar måste man göra sitt bästa för att få råd med saker man behöver.

#threedaysgrace #spotify #plugg #bipolär #sparken

Sitter just nu och lyssnar på 30 Seconds To Mars och ska börja med lite engelskaplugg. Ska försöka få klart kapitel 2 denna veckan. Lite eftersom jag har läst engelska i en termin, men ändå inte kommit längre. Så tänkte sätta mig och beta av så mycket som möjligt nu. Så jag liksom blir klar någon gång. Mitt mål är ju att ha läst klart engelskan till våren, då jag ska söka Örebros Universitet. 

Så tills dess måste jag läst klart Naturkunskap, Engelska och Matte. Naturkunskapen blir klar till jul. Men matten och engelskan är ju svårare...

Så planen är ju då som sagt att bli klar med ett kapitel nu i veckan. Och bli bättre på att plugga matte. Den slarvar jag ju också med.

Nä, nya tag som gäller, trots att jag mår skit och kroppen försöker vänja sig vid alla nya mediciner.

Funderar även på att hitta en kurs att läsa på 50% till våren, bara för skojs skull. Så det inte blir alltför mycket med jobb och skolan haltar efter allt mer. Så 50% på den skola jag redan läser på, 50% på en annan och jobb på det.

Jag orkar inte må dåligt. Så att sysselsätta mig är nog det bästa jag kan göra. Men då va det bara att börja med skolarbetet då...

#spotify #plugg #engelska #30secondstomars 

Besökte läkaren idag. En vecka sen senast. Vi pratade mest lite allmänt, för att veta vad som ska hända i framtiden.

Han frågade även vilken hjälp jag tycker att jag fått av dem. Ingen svarade jag. Jag har velat hos psyk i 8 år, coh inget har blivit bättre. Förutom att jag tillslut fått veta att jag är bipolär.

Men livet känns något lättare än det gjorde för en vecka sedan. Skulle tro att det har att göra med att jag tillslut fick ett dåligt besked. Jag väntade på det, så  jag kunde gå vidare.  Vad som hände? Jo, jag dejtade en kille som slutade höra av sig. Tillslut fick jag tag på honom och han berättade att han fått "minnesförlust".

Bullshit on that one.

Men nu har jag kunnat gå vidare i alla fall. Skulle inte ta tillbaka honom nu. Istället har hans bästis tagit hans plats. Inte på det romantiska sättet, utan mer den jag pratar med varje dag. Den som liksom finns där. Och den jag pratar engelska med :P

Men aa... Skulle gått till gymmet, insåg att jag inte skulle hinna eftersom jag satt med mitt skolarbete. Jag msåte bli bättre på att ta tag i den. Det funkar itne att bara haffsa sig igenom den. Det är ju tack vare den som jag har en inkomst att tala om... Så bättre på att sköta skolarbetet. Ska se om jag kan få klart ett till arbete ikväll. Kanske lite matte, eller kanske engelska... Få se hur det blir. Tar med båda två till jobbet och sätter mig där iaf.

Insåg att jag kanske borde berätta vad som hände där i fredags... 

Mina grannar gillar att festa. Ju oftare och mer högljutt desto bättre. 

Jag tycker om att festa, och har förståelse för att det ibland spårar ut lite med volymen.

Men jag vill kunna sova. 

Och när klockan är tolv och volymen bara fortsätter uppåt, då tröttnar jag. Ibland ringer jag störningsjouren, ibland inte. När jag väljer att inte ringa beror det på att jag tröttnat på att ringa dit. Att de kanske festat tre dar i rad eller något sådant.

Men som sagt, ringer innte så fort klockan blivit 22 eller varje gång.

Men denna gången ringde jag. Och oj vad de blev förbannade. De stod och tjaffsade med vakten om att jag förstör området. Att jag är gnällig. Klagar för minste lilla och skräpar ner (den biten är det hennes dotter med kompisar som sköter så fint).

Så när vakten gått började de ringa på min dörr. Frenetiskt desssutom. 

När jag inte öppnade gjorde de som så att de började banka, detta så hårt att mina fönsterrutor skallrade...

När jag fortfarande inte öppnade dörren försökte de bryta sig in.

Så jag ringde polisen. Jag blev ju rädd liksom. 

Polisen kom och pratade med dem. Men jag va fortfarande så rädd, så tillslut ringde jag min syster så hon fick komma och hämta mig. Så helgen spenderades hemma hos mina föräldrar. Inte vad jag hade planerat direkt...

Sitter hemma hos mina föräldrar. Blev bråk i huset där jag bor. Vågade inte vara kvar.

Grannar som festar till sent. Det funkar inte när man måste sova.

Sömn är så mycket viktigare när man är bipolär.

Både störningsjour och polis fick komma.

Grannarna blev så arg för att jag ringde störningsjouren när klockan närmade sig ett, så de 

försökte bryta sig in i min lägenhet.

Så jag fick ringa polisen.

Hur kul är det? Och hur kan de tro att det är okej?

Syster hämtade mig i alla fall vid 3 på natten. 

Så jag sov på mina föräldrars bäddsoffa. Somnade vid 6. 

Det är inte hållbart.

Mejlat min hyresvärd. Det kan inte fortsätta såhär. Jag har stått ut i snart två år.

Nu orkar jag inte med det längre.

Kan inte leva med en nästan konstant sömnbrist.

Respektlösa grannar.

En otrygg miljö.

Hoppas nu bara de gör något åt problemet.

Frukost: Atarax, Lamictal

Lunch: Atarax

Middag: Atarax

Vid behov: Oxascand

Nya mediciner. Låga doser. Men blir snart mer.

Jag är ett vandrande apotek. Har på mindre än en månad fått hämta ut medicin för runt 700kr.

Oxascanden är min medicin för nödsituationer. Den är beroendeframkallande. 

Jag tar den nästan dagligen nu.

Jag ska ta den när ångesten blir för stor. När jag inte vill leva längre. Jag vill ta livet av mig ändå.

Jag är 21

"Livet börjar nu" säger de

Vilket jävla liv?

#Bipolär #AiluCrash #Jagsaknardig #Spotify #Mediciner

Jag är 21

Jag vet redan nu att mitt liv är slut

Kanske inte idag

Kanske inte imorgon

Men det är slut

Jag är sjuk

Svårt sjuk

För resten av mitt liv kommer jag få äta medicin

Utan dem kan jag inte leva

Lever jag på riktigt då

Om jag måste fylla kroppen med medicin

För att ens orka leva

Om jag nu faktiskt lever

Jag är sjuk

Svårt sjuk

Jag är bipolär