Smärtan avtar. Jag har ingen konstant smärta längre. Eller jo, lite. Men det är mer som ett ömmande blåmärke.

Men jag känner heller ingen glädje. 

Jag vet vad som håller på att hända. Jag stänger av.
Min hjärna orkar tillslut inte med smärtan och jag stänger av. 

Det är inte bra. 

Sedan trubbar medicinerna av en. Kommer jag bli ett känslokallt monster? 

#bipolär